Jag har en kompis, som vi kan kalla för Madde. Och anledningen till att jag inte skriver hennes riktiga namn är att ingen annan har med det här att göra. hon behöver inte fler blickar än vad hon redan får. hon behöver få veta att allt är som vanligt.

i alla fall. Madde mår dåligt (deprimerad), orkar inte träffa kompisar längre, orkar inte med skolan, är alltid trött, känner att alla hatar henne, att hon bara gör fel osv.

jag och några andra nära kompisar till madde har försökt prata med henne. vi har berättat att vi stöttar, att vi finns där för att prata. vi hjälper henne så gott vi kan, vi har övervägt att prata med hennes mamma mycket pga skolan. vi vet alla att om hon inte skärper till sig NU så kommer hon att få gå om nian. och vi vet alla att hon inte klarar av att gå om, vi vet att då skulle det bara gå ännu mer utför. vi åker till henne för att hon inte orkar komma till oss, vi försöker göra saker hon tycker är roliga. ibland gör vi ingenting alls, utan sitter bara där och pratar lite med henne, visar att det inte finns några krav. försöker visa att allt vi bryr oss om är henne. men ingenting hjälper.

nu börjar även några utav de kompisarna som försöker få henne att må bättre att tröttna på henne. de menar att ingenting hjälper så det är ingen idé. de vill se henne må bra igen, det vill vi alla, men de orkar inte offra all sin lediga tid och energi på någon som inte ens försöker själv. jag förstår dem, men jag måste ändå vara där för madde. jag vet att man ibland mår dåligt, att allt bara är svart ibland, att man inte önskar något högre än att få dö..men jag älskar henne för mycket för att låta henne gräva ner sig totalt och att låta sin önskan ta över. jag vill inte se henne må dåligt längre. men vi har provat allt, vad gör man nu? vad gör man som kompis till någon som uppenbarligen inte mår bra och inte kan ta sig ur det på egen hand? det hjälper ju inte att tvinga henne.

jag saknar henne som vän. och jag börjar ärligt talat bli rädd för vad som kommer att hända. om hon inte är i skolan varje dag, varje timma nu efter lovet så är det kört. jag får panik av tanken att jag kan förlora henne. inte bara som vän utan för gott. jag skulle klara av att förlora henne som vän om jag visste att det var vad hon behövde och att hon mådde bra av det. men jag klarar inte av att gå på hennes begravning. jag vet inte vad jag ska göra?! :( ♥